alone again
Känslan av att väckas kring klockan fyra på morgonen av att pojkvännen springer runt som en halshuggen kyckling i ett försök att fullborda sin >sista minuten< packning är helt underbar. När personen i fråga dessutom bestämmer sig för att mumsa i sig ett ton knastriga flingor när man precis lyckats somna om så undrar man, någon kvartssekund, ifall singellivet egentligen är att föredra. Lyckligtvis försvann dessa känslor då man insåg att man i över 24 timmar kommer lämnas åt ensamhetens dystra plågor. Plötsligt känns krispiga cornflakes inte lika enerverande. Minuterna har släpat sig fram till ljuvliga klockan 05.45 och jag önskar att jag kunde sova.
Låten nedan beskriver mina känslor ganska så exakt.
Det kan alltid bli värre trots allt!
